Bertil Björck och Ingemar H Johansson från kulturföreningen Calluna utanför det skyddsrum som man planerar att visa. Stenen de sitter på är ett granitblock som lades in under betongtaket i skyddsrummet. Om en bomb fälldes på skyddrummet eller i närheten av värnet blev effekten dämpad av granitblocken. Foto: Åsa Meierkord

Bertil Björck och Ingemar H Johansson från kulturföreningen Calluna utanför det skyddsrum som man planerar att visa. Stenen de sitter på är ett granitblock som lades in under betongtaket i skyddsrummet. Om en bomb fälldes på skyddrummet eller i närheten av värnet blev effekten dämpad av granitblocken. Foto: Åsa Meierkord

”Det är viktigt att man inte glömmer varför”

LJUNGHUSEN. De liknar skeppssättningar vid en första anblick. Mossbevuxna och gömda inne bland tallarna står ”hajtänderna” fortfarande på vakt mot fiendens stridsvagnar.
Området i norra Ljunghusen är förmodlingen det enda området i Sverige där det finns en nästan hel försvarslinje bevarad från beredskapstiden.
– Det är ett unikt militärhistoriskt landskap med kulsprutevärn, skyddsrum och pansarvärn på området, berättar Bertil Björck, guide från kulturföreningen Calluna.
När Fortifikationsverket är klara med att färdigställa området kommer föreningen så småningom att kunna visa allmänheten insidan av ett skyddsrum, ett kulsprutevärn och ett rörskyddsrum samt guida genom landskapet.

Hindra trafik

På båda sidor om spåret göts stora betongblock till balkspärr. Där placerades även stora tågspärrar i trä som kunde skjutas över från den ena sidan till den andra.
Till avstängning av vägen användes flyttbara betongblock som vägde 25 till 30 ton. Där tågrälsen låg, placerades stora betongklossar ut som kallas för ”betongpiano” på grund av att de är formade som ett piano. De flesta finns kvar.

Ingen kanal

– Man måste försöka föreställa sig att linjen byggdes till största delen på hösten 1939, då kanalen ännu inte var grävd. Här är Näset som smalast, om fienden kom från Falsterbohållet, skulle det vara lättast att stoppa dem här, berättar Bertil Björck.
Förutom värn och skyddsrum, fanns det även ett luftvärnstorn som revs på 1990-talet, en mängd så kallade ståvärn samt grävda löpgravar.
– Ståvärnen var helt enkelt grävda hål i marken där soldater stod på vakt och gångarna ledde emellan dem. Varken gångarna eller ståvärnen finns kvar, säger Bertil Björck.
En del av platserna för ståvärnen är dock markerade med plattor för att visa var de fanns.
I kulturföreningen Calluna menar man att försvarslinjen är en viktig del i både Näsets och Sveriges historia.
– Det är viktigt att man inte glömmer varför linjen byggdes, landskapet med värnen blir till något väldigt konkret för generationer som växer upp utan några kopplingar alls till kriget. Hur agerade man i Sverige under kriget och varför gjorde man som man gjorde? säger Ingemar H Johansson, ordförande i Calluna.

Publicerad 24 November 2012 12:00