Helena föreläser för yrkesverksam personal och andra intresserade om våld i nära relationer.

Helena föreläser för yrkesverksam personal och andra intresserade om våld i nära relationer. Foto: Åsa Meierkord

"Alla mina erfarenheter gör att jag inte kan vara tyst"

Helena föreläser om våld i nära relationer

TRELLEBORG

. Helena har sett båda sidor av myntet. I sin yrkesroll som sjuksköterska har hon träffat många patienter som blivit utsatta för våld i sina nuvarande eller tidigare relationer. Hon har även själv upplevt destruktiva förhållanden. Nu föreläser hon för både yrkesverksam personal och andra intresserade om hur man ser det som inte gärna vill synas.

Helena arbetar som sjuksköterska och har ett flöde av patienter varje dag. Ibland kommer det varningssignaler om att något inte står rätt till med en patient.

– Ofta söker de som har utsatts för våld inte för det som våldet har orsakat. Problemen kan istället handla om att ha ont i magen, huvudvärk eller ångest. Det är en svår men viktig uppgift som vårdpersonalen har, att försöka förstå vad som har hänt och också våga ställa den obekväma frågan. Många tror att kvinnor som har utsatts för våld skulle ta illa upp, men forskning visar faktiskt att så är inte fallet, säger Helena.

Ingen ställde frågan till henne.

– Det var ganska frustrerande kan jag tänka såhär i efterhand. Jag kunde ge kvinnojourens telefonnummer till en person som behövde det, men fick det inte själv.

Helena tog sig ur de destruktiva förhållandena efter många år och kände ganska snart att all hennes erfarenhet, både personlig och yrkesmässig , borde användas för att försöka förändra och bidra till en större öppenhet kring våld i nära relationer. Hon började samla fakta, vidareutbildade sig och startade som föreläsare.

– Min erfarenhet gör att jag inte kan vara tyst. Det finns en otrolig skamkänsla sammankopplad med att vara våldsutsatt av en person i sin närhet. Samtidigt finns det väldigt mycket okunskap ute i samhället kring de här frågorna. Det första man ska göra är att tro på vad den våldsutsatte berättar. Det kan till exempel ta flera år att inse vad det är personen är med om och att det inte är okej. Sedan kan det ta ytterligare tid att samla mod att ta sig ur det. Väldigt ofta befinner sig människor som utsätts för våld i nära relationer i en beroendeställning. Ibland finns det också barn med i bilden, och även de kan faktiskt bli utsatta. Om den våldsutsatte trots allt vågar anmäla får personen ofta frågan "varför gjorde du inget tidigare?"

Helena tycker att metoo-kampanjen har bidragit till att problematiken kring maktstrukturer diskuteras mer. Men hon hade gärna sett att man som medmänniska också vill vara mer uppmärksam på det som händer i ens direkta närhet. Alla människor kan drabbas oavsett ålder, yrke, utbildning och ursprungsland. Det sker också i andra former av relationer än man-kvinna som till exempel samkönade relationer och patient/klient-yrkesverksam personal.

– Våld i nära relationer är inte bara när man får ett knytnävsslag. Det kan finnas psykiskt våld som trycker ner, förlöjligar, kränker och knäcker en människa. Finns det varningstecken? Drar sig personen ifråga sig tillbaka mycket? Sluts förövarens värld runt den utsatte? Vi måste våga vilja se.

Vita bandet

1999 instiftade FN:s generalförsamling den 25 november till Internationella dagen för att bekämpa våld mot kvinnor. Syftet med dagen är att öka medvetenheten om att kvinnor över hela världen utsätts för olika typer av våld och påminna om som en påminnelse om deklarationen om avskaffande mot våld mot kvinnor.

Den 25 november kan man därför bära ett vitt band. Genom att bära vita bandet lovar man att aldrig utöva, acceptera eller blunda för mäns våld mot kvinnor.

Publicerad 25 November 2018 06:00