Fotograf Otto Ohm från Malmö har här fångat ”Trallan” med festklädda barn på väg till midsommarfest. Kusken Nils Jönsson är klädd i kostym, väst och slips med texten ”Ljungskogens Strandbad” på en mässingsplåt i mössan.
Fotograf Otto Ohm från Malmö har här fångat ”Trallan” med festklädda barn på väg till midsommarfest. Kusken Nils Jönsson är klädd i kostym, väst och slips med texten ”Ljungskogens Strandbad” på en mässingsplåt i mössan.
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

Annorlunda transportmedel i Ljunghusen

Stina och Rappe och Colette var hästarna som drog spårvagnen i Ljunghusen

Christian Kindblad

Då järnvägen drogs över Ljungen 1904 gjorde sig Ljungskogens Strandbad AB redo att ta emot semestrande familjer från Malmö och Trelleborg. Bolaget sålde tomter med särskilda villkor, så kallat servitut. Idén med detta var att bevara områdets karaktär av skog och ljunghed. Villorna skulle bäddas in i grönskan och inga staket skulle hindra känslan av att bo i skogen. Inspirationen kom från de engelska trädgårdsstäderna – villaförorter med god kommunikation till staden. Servituten finns ännu kvar. Till sommargästernas tjänst fanns förutom järnväg även post och en handelsbod vid stationen. Bolaget hade egen telefonväxel och en handelsträdgård där allt från blommor, grönsaker, till jord och ved kunde köpas.

I serien ”Berättelser och händelser på Näset” gästspelar kulturföreningen Calluna i Lokaltidningen Vellinge med artiklar och tillbakablickar från det liv som en gång utspelade sig på Näset.

Först ut är en artikel om ett annorlunda transportmedel när förra seklet var ungt.

LJUNGHUSEN. Hur tog man sig fram i sanden och längs de långa grusvägarna i Ljunghusen när det ännu inte fanns så många bilar och vägar? Under drygt 30 år var det bland annat med hjälp av hästspårvagn.

1896 köptes stora ytor mark från greve Corfitz Beck-Friis i Ljunghusen av ett konsortium under Johan Kock i Trelleborg. Kock hade stora planer på att anlägga en smalspårig järnväg från Trelleborg till Falsterbo. Av dessa planer blev det inget, men en järnväg blev det lika fullt, fast en normalspårig sådan från Malmö. Kock bildade då tillsammans med några andra affärsmän ett bolag 1904, ”Aktiebolaget Ljungskogens Strandbad”. Man planerade området, anlade vägar och 1906 gav man ut en reklamskrift där man propagerade för området som man nu kallade för Ljungskogens Strandbad.

Redan 1905 insåg man dock att det behövdes någon typ av transport inom området. Det var tungt att ta sig fram i sanden och längs de långa grusvägarna. Man valde hästspårvagn, oftast kallad Trallan. Det kostade fem kronor per familj och sommar att använda sig av denna service. Då fick man både person- och normal godstransport. För möbler, blomsterpottor, korgar med kläder och annat avtalade man transport med ”Mäster”, trädgårdsmästare Harry Nilsson, som också kasserade in avgiften. Här hos Mäster stod också hästarna stallade. Det var Stina och Rappe och så Colette, vars namn blev för svårt att uttala så hon kallades oftast Kotlett!

Vem var kusk? Någon uppgift säger att trallan kördes av kusken Olsson, men den vanligaste uppgiften är att det var Nils Jönsson – av någon anledning kallad ”Hövdingen” – som var kusk. Det kan ju för all del ha varit mer än en under åren.

Under första världskriget låg trafiken nere. Man sålde nämligen rälsen för gott pris 1917. Lite snopet måste det då ha känts 1921 då man startade på nytt och fick då köpa räls till dubbla priset. Det var visserligen kraftigare räls, men ändå.

Hur länge trafiken upprätthölls finns det olika åsikter om. En del källor säger 1924 andra 1930. En gissning är att man höll på en bit in på 30-talet.


Publicerad: 09. oktober 2012 12:00
¨

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få lokala nyheter
från Lokaltidningen Vellinge-Näset

Startsidan just nu